Pratade med lillebror nyss. Saknar honom varje dag. Finns ingen jag skrattar så mycket med som med honom, även om Tias och Greniz har kommit att bli utmärkta ersättare så länge. Hemma med bror skrattar och fjantar vi oss som om vi vore barn. Mycket fnitter och just småbarnshumor. Men också mycket lyteskomik och svart humor. Sånt som inte går hem hos alla och som kräver att man läser av och stämmer av stämningen om man ska dra sånna skämt i andras sällskap. Det faller som sagt inte alla i smaken.
.
Tillsammans med G och T skrattar vi nog mest åt oss själva. Jag älskar när man inte tar sig själv på för stort allvar utan kan bjuda på sig själv. Kudos till er! Jag försöker själv göra det så gott jag kan. Just nu bjuder jag gärna på min bitterhet över diverse och mitt så kallat singelliv. Till exempel. Det är ju också ett sätt att tackla saker och ting, att skratta åt det. Jag är nog väldigt sarkastist och ironisk över lag. Även om jag också har en allvarlig sida, så pass att jag ibland skrämmer mig själv...
.
Hur som helst längtar jag efter lillebror. Dock ska mina kära studiekamrater ha all kred i världen för att de får mig att skratta så som jag inte gjort på flera år!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar