Störst av allt

Trots att det är hur stort som helst att jag träffan någon och faktiskt mår bra i det har det hänt något kanske ännu större i mitt liv...

Inte nog med att min bästa arbetskamrat gått och fått en till liten fin kotte där hemma- inte mindre än två(TVÅ!!!) av mina bästa finaste vänner har små bullar i ugnen! DET kallar jag lycka! Det är inte varje dag man får ett sms på en nykläckt underbar liten kotte och ett annat mess på en fantastiskt fin liten minibebis inne i bästa magen. Bra dag idag helt enkelt!

Som sagt...

Så glad och lycklig!

Det här med kärlek...

Ja, gud vilket gissel! Det senaste halvåret har varit en känslomässig berg- och dalbana. Minst sagt.

MrEx undrade alltid vad jag skulle göra utan honom och jag svarade alltid med samma svar- att om jag inte hade honom så skulle jag ha någon annan. För mig var det självklart. Om det skulle ta slut mellan oss så skulle jag hitta någon annan lika snabbt som det var sagt. Inga problem! Trodde jag ja..!

Åren efter att det tog slut mellan mig och MrEx var blande de bästa åren i mitt liv. Hittills! Det är klart jag träffade människor och fick uppmärksamhet, närhet och bekräftelse emellanåt men där emellan var det sista jag tänkte på att träffa någon ny på riktigt.

När jag väl kände mig klar med singellivet och tyckte att jag fått ut allt jag kunde av det var det lättare sagt än gjort att försöka hitta någon bra att spendera och dela dagar tillsammans med. Den ena personen har varit sämre för mig än den andra och jag har blivit ledsen och sårad allt för många gånger. Precis när jag rest mig upp och vågat slängra slänga mig ut igen har det blivit magplask.

Förra årets dejtingkatastrofer fick mig att tvivla på både mig och det manliga släktet. Jag konstaterade efter många om och men att det var bättre att vara själv än att ödsla sid och kraft på att ge diverse losers chans efter chans.

Men plötsligt händer det ju, brukar man ju säga. Och plötsligt hände det att h a n bara fanns där. Och det kändes så självklart.

Men turerna med MrEx och ett par magplask har inte helt otippat format mig till en väldigt rädd och osäker person som har svårt att lita på den andre, vilket har varit väldigt jobbigt. Allt har känts lite för bra för att vara sant, för inte finns det väl b r a killar där ute? Jo, det verkar ju som att det gör det och det måste jag försöka förstå.

Hela grejen med att gå in i ett förhållande har varit en stor grej för mig. Sist jag gjorde det var jag 19 år, nu är jag snart 29! Det är lite skillnad... Jag har nu 10år mer erfarenhet, både bra och dålig) med mig i ryggsäcken och jag är rädd! Så glad och lycklig med livrädd.

2012- de stora händelsernas år!

Jag brukar ju som ni vet inte göra några nyårslöften utan bara sätta ut önskade mål och förhoppningar för mig och mitt liv. Förra året såg det ut så här. Tre månader in på detta år är det inte en dag för tidigt att utvärdera 2011 och se framåt inför detta år:

"Inför 2011: (som även det kommer bli MiTT år! Såhär efter två månader ser det väl si så där ljust ut på den fronten men det är långt kvar än!)

Jag styr upp mitt liv och blir vuxen! Men för den delen inte tråkig på något vis. MINICHECK!

Jag ordnar upp min ekonomi. Både kort- och långsiktigt. MINIMINICHECK!

Jag fortsätter att andas musik. Helst live. CHECK!

Jag pimpar mitt hem tills dess att jag är nöjd och trivs. CHECK!

Jag reser utomlands både en och två gånger. Gärna en solsemester och en shoppingresa. CHECK!

Jag slappnar av och slutar oroa mig inför framtiden. Det som ska komma kommer. FAIL!

Jag lägger gammal kärleks-skit bakom mig och, om inte annat, iallafall hamnar på ruta noll istället för ruta -13. CHECK, CHECK, C H E C K!!!

Jag lägger ner beach 2011-hetsen och tränar normalt men behöver ändå inte spendera sommaren i vassen." CHECK/FAIL!

Inför 2012: (som jag, nu med tre månader i bagaget, kan säga kommer bli de stora händelsernas år!!!)

Jag lämnar mitt liv på förskolan för att söka och får jobb som lärare.

Jag tränar mycket men bra för att komma i mitt livs form till strandsäsongen. Jag inser att storlek xs och 34 är ett minne blott och även om jag är mitt största jag någonsin är jag också mitt absolut nöjdaste jag.

Jag reser utomlands både en, två och tre gånger.

Jag får tack vare fina personer i min närhet den mest händelserika och roliga sommare på länge.

Jag tar kontroll eller allra helst tar död på alla mina hjärnspöken och försöker slappna av och lita på min närmaste.

Jag lämnar min kära lägenhet för samboliv i större och finare rum.

Jag försöker ta livet som det kommer och inte stressa, hetsa och jämföra mig med andra. Det som ska ske kommer att ske när det ska ske.

LYCKA TILL!!!

-2011- (långa versionen)

2011 var det mest händelselösa året på länge. Inget år som kommer att gå till historien bortsett från en väldigt viktig sak...

Jag börjar på ett nytt jobb och lägger ner själ och hjärta i att göra det så bra jag bara kan. Så pass att jag tillslut inte vet vad det är för dag, eller vad jag gjorde igår eller vad personer omkring med heter. En svimning och spilld mjölk över allt senare får jag lov att inse att jobbet inte är allt.

Jag flyttar in i min alldeles egna 1:a hands lägenhet och blir kombo igen. När jag sen bor själv igen sätter projekt "pimpa-in-lya" igång. Efter många vändor hit och dit och sökande efter den perfekta mattan, tv-bänken mm får jag tillslut till min lya! Dock står en tavla fortfarande på golvet men det är en annan femma.

Jag lovar mig själv att sluta älta och vara bitter tar jag tag i mitt kärleksliv igen. Den ena dejten är värre än den andra och jag blir mörkrädd över vad livet erbjuder. Jag försöker se utanför mina vanliga önskemål och krav och ge andra en chans men att jag då får träffa f r e a k s är en underdrift.

Jag gråter ovanligt lite. Saknaden efter Djävulskatten och gamla barn får mig att gråta. Plus att en väldigt nära person gör mig så ledsen att jag sedan tar igen förlorade tårar med råge.

En relativt sol- och händelselös sommar gör att jag i slutet av säsongen är mitt blekaste september-jag på många många år. Inte badade jag nått heller...

Min längtan efter kärlek gör att jag inledet något väldigt litet men väldigt onödigt med någon väldigt onödig. Ett par månader med ett virrvarr av känslor. Känslan av att vilja varvat med känslan av och längtan efter att vara fri. Lär mig på vägen att en square peg aldrig kommer passa ett round hole. Och att tanken på att föreslå ett öppet förhållande sällan är ett teckan på att det är rätt eller ens bra. Aldrig har ett uppbrott känts så befriande.

Jag tränar och tränar men kommer som vanligt aldrig riktigt i den där drömformen. Jag råkar dock hamna i mitt livs form i september(!) vilket inte alls rimmar med Beach 2011. Jag lessnar dessutom på Friskis och byter, trots att det svider i plånboken, tillbaka till SATS.

Jag fortsätter att insupa så mycket musik och livemusik jag bara kan. Om jag så ska göra det själv! Daniel Adams Ray, Erik Hassle, Håkan Hellström, Jonathan Johansson, Yran och Way out west mm Musik är livet.

Under året reser jag till London inte mindre än två gånger! Mer eller mindre bra shopping i gott sällskap. Jag älskar fortfarande London.

Även om jag och mina vänner inte gjort några spektakulära saker under året har vi haft många bra, fina och roliga stunder tillsammans.

Efter många grodor träffade jag tillslut någon riktigt bra! Någon som slår allt och alla med hästlängder. Aldrig någonsin har väl någon fått mig att känna så mycket. Alldeles alldeles underbart men efter alla tidigare misstag och misslyckanden också väldigt jobbigt.

2011 var mitt känslomässigt jobbigaste, olyckligaste OCH lyckligaste år på länge. Det var länge sen jag mådde så dåligt samtidigt som jag aldrig svävat så högt, mått så bra och varit så glad.

-2011- (korta versionen)

JANUARI:

Jag flyttar in i min nya lya och får i samma veva krizzy som kombo igen. Inte helt fel! Speciellt inte när det ibland innebär sällskap av två katter!

FEBRUARI:

Veckor med otaliga nätter med mardrömmar och sömnparalyser om vart annat.

MARS:

En svart månad. Kropp och själ är på bristningsgränsen.

APRIL:

Efter månader av hjärteont tar jag åter igen tag i mitt dejtande. Vilket visar sig bli både det lustigaste och olustigaste jag gör under året.

MAJ:

Förutom att jag åtker till mitt älskade London med Mia händer något mycket märkligt på kärleks-fronten. Jag ser den vackraste någonsin, träffar någon och blir kär. Men i tre olika personer!

JUNI:

Jag och Helena mfl går på en otroligt bra spelning med Håkan Hellström och jag brinner upp i natten.

JULI:

Jag inleder min semester med ett galet efterlängtat besök till mitt gamla Karlstad och har bra dagar med mina finaste.

AUGUSTI:

Hemma bra, hemma bäst! Avslutar semestern med långpromenare och fjälltur med finaste bror hemma i Östersund.

SEPTEMBER:

Jag och Agnes ältar kärleksbekymmer och dansar bort allt över en natt.

(Ja, den största septemberhändelsen är ju att jag träffar en person som kommer att bli en väldigt stor och viktig del i mitt liv, men det förtjänar ett eget inlägg!)

OKTOBER:

Jag åker till Oslo och hänger med mina fina vänner och dansar så att svetten dryper och jag tycks aldrig lära mig att grått linne och dans inte går ihop. (NOTE TO SELF GOD DAMN IT!)

NOVEMBER:

Det finns vänner och så finns det v ä n n e r. Olycka botas med vänskaplig kärlek. Och jag lär mig att medellängden i stockholms nattliv är 160cm över havet då jag med mina 176cm plus klackar var ett klart huvud längre än resten...

DECEMBER:

Aldrig förr har jag längtat efter mina två bästa så mycket. Äntligen fick får jag krama sönder både lillebror och Djävulskatten!