And I Never Was Smart With Love

Just hemkommen från en utav de bästa vardagarna på ett bra tag! Efter en mysig dag på jobbet fylld med kramar, tokerier och skratt blev det soffhäng hos Helena under eftermiddagen och senare restaurangbesök med god mat och trevligt gäng! En torsdag i min smak helt enkelt!

Sen att Robyns tredje skiva snart är här gör ju inte dagen sämre! Längtar. Fick åter igen en släng av bitterhet idag när jag blev påmind om att jag missade att köpa biljetter till konserten här i December... Suck. Men eftersom det är en fantastisk dag i övrigt så dansade jag hemåt till denna låt ändå! Låten är grym som den är i sin akustiska version, men den här är ju lite mer dansant! Gillar dock inte videon. Den känns faktiskt jäkligt tråkig!

.

I Listen To the Music With No Fear.

.

Åh, vilken underbar helg det har varit! Helt perfekt! Fantastiskt sällskap, slapp i soffan, god mat, shopping och festligheter- precis som jag vill ha det! Så himla kul att ha Linn här. Hon är en fin vän!

.

Gårdagens festligheter slutade i morse vid halv sex då vi lämnade efterfesten och traskade hemåt i regnet. En riktig helkväll med andra ord. Näst intill en 12-timmars..! Men vilken kväll/natt! Bästa på mycket länge! Äntligen levererade Göteborg och visade upp sin allra bästa sida! Det var länge sen sist.

.

Förfesten blev en härlig mix av tjejsnack, musik, sång och dans. Utekvällen spenderades äntligen någon annanstans än på den där satans avenyn vilket givetvis gjorde mycket för kvällen. Sen var det bara glada miner, god dricka och ett jäkligt gött gäng som visade vart skåpet ska stå en lördagnatt- UNDERBART! Och efterfest på det!? Jajjemän! Still going strong. Fast ska jag vara riktigt ärlig så var det, om än ett glagg gäng, ett jäkligt slitet gäng som satt hemma hos Helena och käkade halvsladdriga pommes frites och grådassig denniskorv. Men kul var det! Mera sånt!

.

Och idag har jag givetvis fått sotat för gårdagen. Det var två schletna stackare som masade sig upp ur sängen vid 3-tiden. Upp till en lägehet som mer eller mindre såg ut som en knarkarkvart och luktade kattmat efter att fredagens rester efter räkfrossan stått och göttat till sig lite väl mycket medan vi varit upptagna med roligare saker... Huuu!

.

Lite vädrings- och städtimmar senare är mitt hem som nytt igen. Lagom till imorrn då jag börjar ännu ett nytt liv! Nu struntar jag i den här jäkla förkylningen som vägrar ge med sig- här ska tränas! Kan knappt bärga mig till jag får känna varje liten muskel i hela kroppen värka efter en månads(!!!) vilande. Friskis&Svettis- here I come!

.

sensual, sexy, BOMBA

.
Åhh, äntligen får jag träffa min bästa adoptivmamma! Imorgon kommer Linn hit och gör mig sällskap hela helgen! Kommer bli helt fantastiskt, det är jag övertygad om!

.

.

Det blir vad man gör det till så att säga, och känner vi att Göteborg gör oss besviken så finns det alltid annat som alltid levererar och gör en på det bästa humöret. Vill minnas (eller kanske snarare INTE minnas) en sen natt på Arena i Karlstad för några år sen när jag och Linn shakade loss till den här låten:

Mår fortfarande liiiiite dåligt av den bilden i mitt huvud. Vi var nog allt annat än sensual, sexy och bomba den kvällen. Huuuuu..! Men kul var det och i helgen blir det andra bullar! Wohoo!

Once a Failure, Always a Retard

.

Är tillbaka i Göteborg efter helgens bravader i Karlstad. Riktigt kul att träffa alla igen! Finfina tokroliga vänner!

.

.

.

.

Ser redan fram emot nästa tripp då det blir ännu fler kära återseenden. Plus bra musik!

.

Kallestaden i mitt hierta!

ÄNTLIGEN!!!

.

Äntligen ska jag få åka upp till Karlstad och hänga med mina fina, vackra, underbara och galna vänner igen! Imorgon bär det av. Direkt efter jobbet väntar en tre timmar lång tågresa med slutdestination Fest! Kommer bli en lång men helt underbar dag/kväll/natt!

.

.

Saknar min flickvänner varje dag! Nu var det ju i och för sig inte allt för länge sen de var här och hälsade på, men ändå! Ska bli så himla roligt att få träffa alla igen! Extra roligt ska det bli att träffa Linda igen! Har ju inte träffat tjejen sen Kroatien för tusan! Men nu jäklar är det vi som ska hänga(BARhänga!) igen!

.

WOHOO!!

"I'm happy with love"

Igår när jag satt hemma i soffan och snorade och hostade för fulla muggar råkade jag slå över till svt1 och kika in Glada Hudik Teatern i New York. Vilka människor! Jag har hör talas om dessa fantastiskta människor och deras teater men det här var första gången jag faktiskt såg programmet om dem. Vilka människor! Underbara! Jag skojar inte om jag säger att det tog max 3 minuter innan jag satt och grät! Jag har ju jobbat med utvecklingsstörda och förståndshandikappade både i Östersund och i Karlstad och det var absolut bland de bästa jobben jag haft! Är nog bland de bästa jobben man kan ha över huvud taget skulle jag säga! Otroligt roligt och givande! Dessa människor har en speciell plats i mitt hjärta och därför blev det många tårar igår. Det gjorde bokstavligen ont i hjärtat, men när det kommer till sånt här är jag otroligt lättrörd!

.

.

Tanken slog mig där någonstans bland alla tårar, som också varvades med skratt, att jag verkligen saknar att jobba på särskola. Att det kanske är det jag faktiskt ska göra!?

.

Jag blev kallad till rektorn idag! Jag fick genast panik och undrade vad i hela fridens namn jag hade gjort!? Och min kära kollega gjorde ju inte saken bättre genom att säga "Jag vet vad det handlar om, men han får berätta det själv!" PANIIIIK! Det visade sig iallafall att hon som jag vikarierar för kommer tillbaka tidigare än beräknat. 5 månader tidigare för att vara exakt. Det betyder att jag blir av med min plats på min avdelning fr.o.m. Januari!

.

Jag som tror att allt sker av en anledning vägrar tro att det bara är en slump att min arbetssituation ändrades precis idag, en dag efter jag tänkt att jag kanske borde söka mig till något annat..?

. .

Som tur är så har jag kontrakt fram till Juni, så jag blir inte arbetslös i Januari. Jag kommer få vara kvar på ett eller annat sätt! Men jag undrar ändå inte om Livet försöker säga mig något ändå..? Återstår att se. Jag ska försöka smälta det här nu några dagar och ta ett beslut nästa vecka...

.

Vad Jag Bryr Mig Om Nu

.

Vad jag bryr mig om nu

är att få ut dig ur skallen

är att aldrig ge hela hjärtat för kärlek igen

den tar slut från kyss till kyss

Vad jag bryr mig om nu

är att aldrig ge hjärtat rakt ut

.

.

Från och med idag är det slutdeppat för min del. Det känns fortfarande jäkligt trist att det blev som det blev, eftersom jag verkligen gillade killen, och jag förstår fortfarande inte vad meningen med allt var. Jag lär förbli förvånad och besviken på livet ett bra tag till men inge mer depp! Enough is enough.

.

.

Nu lappar jag ihop det lilla hjärtat igen med bästa förmåga och gömmer det långt långt inne tills vidare. Eftersom jag inte går och "kärar ner mig" (eller ja... läs hellre: fattar starkt tycke) allt för ofta vet jag att det kommer får ligga och vila ett bra tag. Uppskattningsvis ännu ett år. SUCK på den! Är det nu jag ska gå och vara tacksam över den lilla kärlek jag fick? "Bättre att ha älskat och förlorat än att inte älskat alls" så att säga??? Nej fy! Jag vägrar. Då är jag hellre utan! Faktiskt. Jag lägger alltså ner allt det där med killar och skit för nu. Orka.

.

Från och med nu är det alltså lätta steg och glada miner! Från och med nu är det alltså slutdeppat! Från och med nu är det alltså jag som åter igen är världsmästare på luft-ståbas! (Vilket jag bara kan vara när jag är glad och bekymmersfri!)

Det är nog inte ens det är någon ståbas i den här fantastiska låten men lustigt nog lämpar den sig ypperligt i mitt luft-ståbas-paradnummer..!

Livet- Hit me!

20101010

10/10-10!? Kan det bli bättre? Om man har 10 som turnummer- så knappast! Hade jag haft lite flyt och framförhållning så hade jag styrt upp mitt eget bröllop tills precis idag. Men det kom lite saker i vägen, så att säga, så jag får helt enkelt flytta det till ett annat datum..!

.

Denna turdag har jag legat nedbäddad i sängen precis hela dagen. Precis som hela dagen igår, bortsett från en liten tripp till Krizzy på kvällen, och precis som alla eftermiddagar denna vecka. Sjuk var ordet.

.

Detta var alltså den fjärde(!!!) helgen i rad som jag bara varit hemma. Jag har alltså inte festat på fyra veckor! (Rekord!?) Detta av både den ena och den andra anledningen, mest för att jag varit sjuk men också för att jag någonstans insett mitt egna bästa och inte dränkt mina sorger i alkohol. Gått och blivit vuxen och klok till på köpet? Kanske. Troligtvis inte.

.

Hur som helst måste jag ta och bli frisk till nästa helg för då jäklar smäller det! Eller gärna redan till på torsdag om jag får önska. NÅGOT ska man väl få på en dag som denna!?

Kärlek Är Ett Brev Skickat Tusen Gånger

Jag är inte jätteförtjust i Håkan Hellströms nyaste men vad gör det när det finns så många fantastiska gamla låtar att lyssna på!? Lovar dock att lyssna in mig och älska den nya skivan tills den 6:e November för då blir det nämnligen konsert med Håkan tillsammans med Krizzy! Wohoo! Och känner jag Håkan, Krizzy och mig själv rätt kommer det bli alldeles, alldeles underbart!

Du vet, jag faller inte lätt men faller hårt emellanåt för somligt och enstaka företeelser, människor

.

Alltid när det händer något speciellt i mitt liv tvingar jag mig själv till självransakan. Det behöver inte hänt något jättehemskt eller jättejobbigt utan ibland bara små saker som får mig att behöva ta en tankeställare hur jag är och lever mitt liv.

.

Just nu vrider och vänder jag på mig själv rätt mycket tack vare den där förlorade hjärtebiten ni vet...

.

Att jag är en känslomänniska vet alla vid det här laget. Att jag aldrig vet när det är dags att hålla tyst. Att jag är extremt plump. Att jag är är sådär lite lagomt bitter. Att jag är expert på att vrida och vända på saker-älta och vägra släppa något innan jag fått fram ett svar. Sådan är jag. Det vet jag. Och ni.

.

Funderat lite här i dagarna och även kommit fram till att jag är lite av en dramaqueen. Men när jag känner saker är det ofta mycket och tydligt. Detta gäller alla känslor. Och då måste de ut! De finns inget stopp. På gott och ont. Den här ledsna, uppgivna och hopplösa känslan som infunnit sig den senaste tiden lär knappas undgått någon i min närhet. Kan ha nämnt något om att livet suger och är orättvist till stackars tanten i köket på jobbet idag t.ex... Men lika väl som när jag först träffade honom och undrade vad jag gjort för att förtjäna en sådan man i mitt liv undrar jag nu vad jag gjort för att förtjäna att INTE få ha en så fin man i mitt liv..? Dramaqueen var det ja..!

.

Funderat lite. Om alla känslor i min kropp tar sig ett större uttryck än situationer och personer egentligen ger belägg(?) för? Om jag förstorar upp känslor omedvetet? Jag vill verkligen inte tro att det är så i detta fall men börjar ändå undra i sökandet efter ett svar...

.

Undrar om jag inbillat mig allt bara? Om jag lurat mig själv att tro och tycka att den här människan är så genuint fin och bra? Lurat mig själv att allt var och kunde bli hur bra som helst? Jag vill ju inte tro att det bara var jag som kände det så men har jag fel? Jag kanske var så upp i det blå att jag inte förstod bättre? Kan jag ha missuppfattat situationen så? Var det bara jag?

.

Jag vill tro att den bild jag fått av honom är en sann bild men så kommer hjärnspökena krypandes... Det vore ju inte första gången jag blir lurad eller visar prov på hur dålig människokännare jag kan vara i så fall. Jag menar- efter 5-6år med MrEx visade det ju sig ändå i slutänden att jag inte kände honom så väl som jag trodde ändå..! Så vad vet jag?

.

Så den stora frågan är ju om jag blivit totalt jäkla lurad? Av mig själv? Av honom? Av oss båda? Jag vet svaret på en fråga iallafall: NEJ! Jag har kan inte ha lurat mig själv. Jag är alldeles för listig för det. Och alldeles för dålig på att luras också för den delen...

.

Draaaaammaa.

Jag har famlat i mörker men i dig såg jag ljuset

Blivit mycket musik här på sistonde, men det får ni ta. Mitt liv är musik! Från tidiga morgonen till sena kvällen. Och ibland också under natten... Gärna en liten strof från någon låt som bara snurrar runt, runt, runt i huvudet hela natten. Kanske inte jättefridfullt men så länge jag slipper vakna 75ggr per natt är jag nöjd!

I mitt huvud just nu:

.

.

Fantastiskt underbart bra! Och snäppet vassare än f.d kollegan Oskar Linnros om jag får säga det själv! Än så länge iallafall. Får vänta in kommande skivan innan jag ger den slutgiltiga domen.

Livet, kärleken och all annan skit.

.

Nu har det snart gått en vecka sen jag fick mitt hjärta krossat. Krossat hjärta, vaddå!? tänker ni. Men jo, så är det. Anledningen till att jag inte berättat om personen i fråga är att det kändes alldeles för bra för att vara sant. Vilket det också i slutänden visade sig vara, tyvärr.

.

Jag har varit ledsen. Gråtit. Jag har varit arg. Svurit och skrikit. Men mest arg. Lustigt nog inte på honom utan på livet. Hade jag trott på Gud hade jag varit förbannad på honom, men nu finns inte han i min värld utan jag tror på Livet. Att livet är som det är och sker som det gör av en anledning. För att det ska vara så. Det är bara att hänga med och se vart livet tar en och acceptera alla turer.

.

Denna gång har jag dock jättesvårt att acceptera att det ska vara såhär. Varför släpper livet in en så genuint fin och bra människa i mitt liv om han ändå inte ska få vara kvar? Varför får han komma in i mitt liv och få mig att känna saker jag så sällan fått känna? Varför får livet mig att hoppas och tro på någon och något igen? VARFÖR!? Jag har terroriserat min omgivning med dessa frågor hela veckan. Suttit hemma och vridit och vänt på livet, skakat på huvudet och varit arg och förvånad hur livet kan göra såhär och vad meningen med allt är.

.

Saker och ting sker av en anledning. Personer kommer och går i livet. Vissa stannar kvar, vissa går vidare efter att ha gjort ett mer eller mindre stort intryck och avtryck. Så är det bara. Och fram till nu så har jag varit helt okej med detta. De personer som lämnat mig och som jag lämnat bakom mig har varit det rätta. Jag om någon vet också hur det är att försöka återuppliva något gammalt för att se om jag/vi kanske ändå gjorde fel i att gå vidare. Jag har haft fel varje gång! De som det inte fungerat med där och då fungerar heller inte här och nu.

.

Detta avsked gör lite extra ont av det faktum att vi skiljdes åt av den anledning att det inte fungerar just här och nu snarare än att vi inte tycker om varandra. Dålig tajming i livet helt enkelt. En annan tid och annan plats kanske hade ändrat förutsättningarna. Kanske inte. Det lär jag aldrig få veta...

.

Hur länge jag ska älta den här skiten återstår att se. Trots att han bara funnits i mitt liv en månad så har han lämnat ett sådant avtryck. Men det är bara att acceptera att ännu en bit, en ganska stor bit dessutom, av mitt lilla hjärta är borta. Hur svårt det än är och hur ont det än gör.

.

Jäkla skitliv.

Still in my blood

Lördag. Spelning med Erik Hassle- Ensam(!).

Still in my blood.

.

Lördag. Spelning med Erik Hassle! Sällskap? Me, myself & I.