Jag fungerar som så att om det blir för mycket att göra eller för mycket tankar i mitt huvud gör jag ingenting. Istället för att ta tag i allt, sak för sak, stänger jag bara ner och skiter i allt. Ett tag iallafall. Just nu är det ett virrvarr av tankar om framtiden och måsten att göra inför nya lägenheten och nya jobbet. Jag kontrar med att häva glögg (saftvarianten såklart) och trycka pepparkakor med ädelost. Detta i ett rum som ser ut att ha varit med om ett smärre världskrig. Lite tända ljus på det så är kvällen gjord. Småskrattade åt mig själv när jag här i min ensamhet i röran (både den i rummet och huvudet) ändå tänker att min tillvaro är fantastiskt!
.
Helgens tankar gick åt till olika mardrömsscenarion (och riktiga mardrömmar också för den delen) om nya jobbet. Så mycket som ska göras och förberedas. Och än vi inte ens full besättning så att säga. På fredag ska jag intervjua folk hela dagen. Att intervjua potentiella arbetskamrater är en mycket underlig upplevelse. Jag håller tummarna att vi hittar resten av de jag kommer att ska jobba tillsammans med för nu börjar det brinna i knutarna. Tre veckor kvar..!
.
Hur mycket jag än ser fram emot det nya jobbet och nya lyan så ser jag nog mest fram emot ett nytt år. Mitt år! Året jag trycker på RESET. Omstart helt enkelt. Året då jag glömmer och lämnar diverse bakom mig. Kanske inte för att jag vill utan för att jag måste. Nog för att hoppet ska vara det sista som överger en men detta börjar bli löjligt. Känns inte som jag gjort annat. Nu får det vara nog.
.
Just som jag börjat få koll på mig själv, vem jag är och varför, så dyker det upp nya osäkerheter. Må jag ha skrivit ett helt examensarbete om självbild men inte vet jag om jag är något klokare på ämnet ändå. Det är självbilden som yrkesperson som ställer till det för mig. Jag har uppenbarligen inte samma bild och tankar om mig själv som andra på mitt nya jobb. Andra tycks ha väldigt höga förhoppningar om mig, hur jag är som person och var jag kan åstadkomma... Kan tyckas som ett lyxproblem men hu vilken restationsångest! Prestationsångest som får en att vakna halv åtta en söndagmorgon och ta fram datorn och börja jobba...
.
.
suck.