Äntligen.

.
Jag har köpt en ny kamera!

.

3600:- fattigare. 3600 gånger gladare!

.

WOHOO!!!

livet

Lever som sagt inte mycket till liv just nu men snart är oktober över och då blir livet åter en fest! Skäms nästan för att säga det, men- jag saknar festandet! Därför avblåser jag oktober nu redan på fredag för då kommer jag ha varit nykter 3 av 5 helger i oktober och det vill jag ändå kalla godkänd! Så det så.

.

I övrigt jobbar jag på som bara den. Ser fram emot novemberlönen- då jäklar ska det shoppas! Om än bara de där tråkiga nödvändiga sakerna, men ändå!

.

För den som är intresserad av hur det går för mig och mitt så kallade kärleksliv så kan jag väl säga som jag sagt så många gånger förr: Killar- there is no hope! Jag begriper mig inte på dom alltså! Jag ger fasen upp alltså. Just nu skulle jag fasen kunna vara ihop med mig själv! Jag är ju ett kap! DAMN IT!

.

Som pricken över i:et möttes jag av både en nedkissad OCH nedbajsad säng idag när jag kom hem från jobbet..! Just nu är jag inte så förtjust i den där katten alltså!!! Suck.

En känsla.

Eller två.

.

Att hjärtat och hjärnan är oense beträffande killar är ingen ovanlighet. Det är väl mer regel än undantag så att säga. I mitt fall iallafall. Men mitt nya problem är i och för sig inget nytt för mig men fenomenet har diskuterats rätt flitigt den senaste tiden tillsammans med mina vänner...

.

När jag nyss träffat MrEx var jag extremt osäker på hela grejen. Jag hade en förtutfattad mening om honom och trodde aldrig på ett ord han sa. Jag vred och vände allt i mitt huvud så att allt han sa bara var tomma ord för att verka märkvärdig eller för få som han ville. Det gick som tur va över snabbt- jag fick ge med mig och inse att han inte alls var en "luv". En luv är vad jag idag kallar ett svin. Sen gick ju det där som det gick... Åt helvete! Men ändå.

.

Just den osäkerhetskänslan har jag efter det trott bara var något jag kände då. Jag var 19år, allmänt osäker och hade blivit lurad någon enstaka gång. Man skulle ju kunna tro att denna känsla skulle ha försvunnit med åren, men icke! Vilket i sig inte är jättekonstigt då jag sedan dess gått på ett par rejäla nitar. Blivit sårad och lurad. De luxe. Inte konstigt att jag efter dessa ovärda turer inte har så mycket till tilltro på killar egentligen..!

.

Att bli lurad och känna sig dum är värsta känslan och största skräcken! Samtidigt som jag har svårt att lita på de där typerna vill jag inte vara den som är den. Jag vill tro gott om folk tills jag eventuellt, men förhoppningsvis inte, blir bevisad motsatsen. Jag vill inte misstro någon eller automatiskt tro att jag blir förd bakom ljuset. Det virrvarr dessa känslor skapar i mitt lilla huvud är inte nådigt. I'm going crazy!

I ett nötskal.

Självransakan- here we go!

.

Utan att vilja verka allt för störd så måste jag säga att jag har flera olika personligheter. Vi har arbetskamraten Sandrah, fröken Sandrah, vännen Sandrah, flickvännen Sandrah, dottern Sandrah, Systern Sandrah, festprissen Sandrah och en hel del andra Sandror. Alla dessa jag är i stort sett samma Sandrah i grund och botten men olika sidor får olika stor plats och utrymme- både pga av situation, person och på initiativ av mig.

.

Vissa personer och situationer kräver kanske den lite mer censurerade versionen av Sandrah. Eller snarare kanske den lite mer vuxna? Som när jag jobbar. Då är det läge att skärpa till sig och visa sig från sin allra bästa och mest seriösa sida. Samtidigt som den totala motsatsen, den tokroliga sidan som fortfarande kan leka häst trots 26år på nacken, är en utav mina bästa sidor och alltid går hem hos barnen iallafall.

.

Att man ger plats för olika sidor hos sig själv med olika personer är väl inte jätteovanligt gissar jag. Jag antar att det är fler än jag som kanske diskuterar och skrattar åt olika saker med olika vänner. Det är väl därför man har fler än en vän tänker jag. Om jag bara skulle ha min kära Lillebror som vän tex skulle jag få skämta om kiss och bajs i hela mitt liv. Jodå, när jag är med lillebror blir jag 7år igen och allt sånt där löjligt blir jättekul och jättefnissigt. I love it. Men för att det är just med honom. Skämtar aldrig om sånt med någon annan. Det är vår grej. Som så mycket annat som är just bara vår grej. Liksom jag har annat med andra. Hur som helst så skulle det bli rätt tråkigt och enformigt i längden om man bara fick uttrycka vissa sidor hos sig själv.

.

Mina vänner som känner mig sedan länge vet mycket väl vem och hur jag är. Kanske till och med bättre än jag själv? Ibland kan jag få ett "det där är så typiskt dig" och tänka Hrm, är det verkligen det? Något som jag verkligen vet är iallafall:

.

- Jag är en känslomänniska. Är jag glad så är jag glad och är jag arg så är jag arg. Jag har oerhört svårt att dölja mina känslor.

- Pga att jag har svårt att lägga band på mina känslor har jag extremt svårt att dölja om jag inte gillar eller är missnöjd på något eller någon vilket leder till att jag lätt blir irriterad och arg och kan vara riktigt otrevlig.

- Jag har noll, och då menar jag NOLL, tålamod.

- Jag har allt som oftast alltid rätt. Eller åtminstode tror jag att jag har rätt. Jag har en förmåga att kunna diskutera för mig och min sak hur långt som helst. Det spelar ingen roll att jag får motbevis direkt kastat i ansiktet- Jag har alltid rätt!

- Mitt sätt att göra saker på eller tänka är alltid lite bättre. "Vi kan göra på ditt sätt, men det är inte rätt" så att säga.

- Jag är otroligt dålig på att formulera mig. Jag är textbook på plump. Tankar, åsikter och funderingar låter så bra i mitt huvud men när de kommer ur min mun kan det bli riktigt knasigt ibland. Det händer att jag trampar folk på tårna och gör männsikor ledsna och upprörda utan att det alls är min mening.

.

Sen har jag massa bra sidor också såklart! Jag har mina stunder jag med!

.

Flickvännen Sandrah är väl inget jag tänker eller ska försöka marknadsföra här. Med tanke på att jag brukar säga att jag absolut inte skulle vilja vara tillsammans med mig själv kan ni ju tänka er att flickvännen Sandrah innefattar alla ovanstående mindre charmiga egenskaper plus en hel drös med annat skit som tillkommer när man älskar någon och är rädd att förlora den...

.

Jag som festprisse är en deluxe-version av mig själv. En Sandrah med extra allt! På gott och ont. Men jag vill iallafall inte tro att det på fyllan dyker upp nya osedda sidor hos mig. Att jag skulle bli en helt annan person? Nej, det kan jag inte tänka mig. Sådant är för övrigt riktigt läskigt- personer som med lite alkohol i kroppen blir som en helt ny person. Huu...

.

Och den som orkat läsa ända hit ner blev antagligen inte nåt klokare för det men Grattis iallafall! Det gjorde du bra!

..

Mitt så kallade liv.

Just nu lever jag inte mycket till liv måste jag säga. Jobbar, tränar, äter och sover. Det är allt!

.

Jobben rullar in så det känns skönt att veta att jag kommer kunna betala för mig även i november. Jippie! Plus att jag faktiskt kommer få lite över till annat. Har ju en hel del jag skulle behöva köpa... Sen är det ju skillnad på behöva och vill köpa. Jag vill köpa massa nya fräsha kläder och skor då jag numera går omkring som HejKomOchHjälpMig. Jag vill köpa en ny dator. Jag vill köpa en ny soffa. Jag vill köpa en resa långtlångt bort där det är varmtvarmtvarmt! Jag vill! Men tyvärr står inget utav dessa saker överst på den lite mer prioriterade och mycket tråkigare listan över vad jag faktiskt borde köpa: Höst-/dun-/skidjacka , Vinterskor (allt detta borde vara roligt att köpa men bara för att det är ett måste känns det bara tråkigt), Kamera, Mobil, Extern hårddisk... bläääää! (Kamera och mobil är väl också rätt roliga saker att köpa i vanliga fall men med tanke på hur det kommer sig att jag är utan är det bara S U R T !!!)

.

Att börja träna på SATS var nog ett utav årets bästa beslut skulle jag gissa såhär i dagsläget- Så himla rolig träning! Massa dans och andra skojiga och bra pass! Wohoo! Känns grymt att jag och tjejerna kommit igång så bra. Ska det fortsätta såhär kommer jag vara fit som få beach 2010! Men om jag känner mig själv så kommer jag ge upp efter sisådär 3månader, men NEJ! Den här gången tänker jag inte tillåta mig själv att göra det. Om inte annat så kommer min plånbok att tvinga iväg mig. Vägrar betala 365:-/mån och sen inte nyttja det jag faktiskt betalar för. Big nono!

.

I övrigt frågade min kära far idag hur det går med kärleken? Ja, vad ska man säga..? "Ledsen pappa, men jag tror du blir utan barnbarn som det ser ut i dagsläget!" Neee, just nu är det ett stort jäkla S U C K på den fronten! Är det för mycket begärt att jag ska få träffa nån som faktiskt vill träffa mig också? Eller åtminstånde är man nog att säga till om han INTE vill träffa mig!? Nej, jag behöver en man. En riktig en. En med GO i! En "action maker". En som är spontan, påhittig och överraskar en. En kille som tar en massa initiativ och styr upp saker. GE MIG! Diverse lamansikten behöver inte ens bemöda sig! Suck.

Same old same old..!

I helgen har ju bästaste adoptivmamman Linn varit här och förgyllt min tillvaro. Det var hur länge sen som helst jag träffade henne så det var verkligen på tiden att vi fick hänga lite. Men det var långt ifrån tillräckligt! Vill träffas mer! Måste verkligen åka och hälsa på adoptivpäronen snart! Mycket snart!

.

Är ju tänkt att Oktober ska vara en vit månad men gårdagen var ett undantag. ETT är okej. Kanske två... Vi var iallafall här och hade lite fest och det var så kul att änligen få hänga med Linn, Tias och Bullie igen! Sker alldeles för sällan som sagt. Festen här var trevlig med fotboll och shots men sen bar det iväg till månen och jag tror ingen har undgått vad jag tycker om det stället. Just det- BLÄ! Dessutom förlorade vi både Linn och Bullie på vägen så det blev liksom fel.

.

I övrigt fortsätter jag vara en dramaqueen och slutar aldrig att förvåna mig själv. Suck. Men det här berömda spelet ni vet tar knäcken på mig. Orka!

King of my castle.

Ja, att det är Djävulskatten som är chefen i detta hem har det ju aldrig varit någon tvivel om. Från första dagen han kom har han gjort precis som han velat och bossat runt med oss som ingenting. Han har alltid gjort precis som han velat och aldrig låtit sig luras till något han inte själv vill. Så som att kanske ligga i knät eller allmänt mys. OH NO! Sånt fjant håller inte han på med heller! Enda gången han faktiskt var en knäkatt var när han blev av med svansen och fick gå med en krage runt halsen ett par veckor. DÅ minsann skulle han ligga i knät hela tiden och bli klappad och ompysslad! Det vara SÅ synd om honom men så fort kragen rök så var Djävulskatten tillbaka! Inga konstigheter!

.

.

Hur väl jag än känner den här lille mannen, och tror jag vet precis vart jag har honom, så har han förvånat mig riktigt mycket den senaste tiden..!

.

Sen kära Krizzy flyttade in för ca 1½ månad sen har det lille odjuret inte bara gått på toaletten i min säng en gång utan TRE! No2 två gånger. Tackar. Och på min sida av sängen också- givetvis! Antagligen i någon slags protest vilket ändå är konstigt då han annars gillar henne! Får se hur han sköter sig de stackars veckorna som är kvar av Krizzys sällskap innan hon flyttar ifrån oss...

.

Som sagt så är det ju ytterst sällan han bjuder till på något vidare gos. Vi spoonar när vi lägger oss för natten och eventuellt i soffan när det tas en tupplur på eftermiddagen. Annars är det kalla handen som gäller. Bortsett från då han var nyamputerad så kan jag räkna gångerna han kommit och lagt sig i mitt knä på en hand- två fingrar för att vara exakt. Jättetrist, men sådan är han- Djävulskatten! Därför höll jag på att tappa hakan när jag för ett par veckor sedan fick besök av en av det manliga släktet och Sune hoppar direkt upp i knät och slår sig ner! Helt utan vidare. Detta har nu hänt några gånger och jag blir lika chockad varje gång. Dessutom ligger han där med något slags hånflin också, den lille djäveln! Det ska sägas att pojkar, killar, män, whatever aldrig är omtyckta annars. MrEx, pappa och lillebror går hem men resten brukar kunna go to hell så att säga.

fredagsmys?

Oktober kommer ju bli en vit månad för fröken Sandrah vilket känns mer än välbehövligt men också riktigt konstigt! Kanske lite för konstigt!!? För inte är det väl meningen att man ska behöva sakna fest så pass mycket att man inte ska klara en månad utan alkohol? Nej, tänkte väl det. Men visst känns det lite tomt, det måste jag erkänna. Första fredagen jag sitter ensam hemma och gör ingenting på mycket mycket länge. I och för sig är det väl kanske inte festandet jag saknar utan sällskapet. Och visst behöver en vit månad inte betyda att jag behöver sitta ensam hemma varje helg, men just denna helg blir det så. Min fina kombo Krizzy är hemma i Ösd och många andra är ute på vift så nu blev det solo kvist ikväll. Tid för reflektion?

.

(Sen måste jag redan nu kasta in handduken och erkänna att jag tillåtit mig själv ca 2 fester ändå... Så SÅ riktigt vitt blir det inte men 2 fester på en månad är bra mycket bättre än 6-8..! Och det är klart att det ska festas nästa helg då jag äntligen ska få träffa min kära adoptivmor! Min homie Limpis kommer och gör stan osäker vilket såklart måste firas!)

.

Reflektion var det ja... Har gjort en del självransakan på sistonde. På gott och ont såklart. Det är aldrig kul att granska sig själv under lupp då både det ena och andra kan dyka upp..(rimmstuga en fredagkväll?) I och med att jag och många runt om mig är bra duktig på att tycka och tänka om andra och hur andra är och inte är funderar jag då på vad andra tycker och säger om mig? Vill jag veta? Vet mycket mycket väl om mina dåliga sidor. Fast andra kanske har en annan åsikt om vad mina dåliga sidor är? Sådana jag själv aldrig skulle komma att tänka på. Ska ta mig en funderare till och presentera en liten minus-lista så att Ni vet att Jag vet så att säga..!