Igår när jag satt hemma i soffan och snorade och hostade för fulla muggar råkade jag slå över till svt1 och kika in Glada Hudik Teatern i New York. Vilka människor! Jag har hör talas om dessa fantastiskta människor och deras teater men det här var första gången jag faktiskt såg programmet om dem. Vilka människor! Underbara! Jag skojar inte om jag säger att det tog max 3 minuter innan jag satt och grät! Jag har ju jobbat med utvecklingsstörda och förståndshandikappade både i Östersund och i Karlstad och det var absolut bland de bästa jobben jag haft! Är nog bland de bästa jobben man kan ha över huvud taget skulle jag säga! Otroligt roligt och givande! Dessa människor har en speciell plats i mitt hjärta och därför blev det många tårar igår. Det gjorde bokstavligen ont i hjärtat, men när det kommer till sånt här är jag otroligt lättrörd!
.
.
Tanken slog mig där någonstans bland alla tårar, som också varvades med skratt, att jag verkligen saknar att jobba på särskola. Att det kanske är det jag faktiskt ska göra!?
.
Jag blev kallad till rektorn idag! Jag fick genast panik och undrade vad i hela fridens namn jag hade gjort!? Och min kära kollega gjorde ju inte saken bättre genom att säga "Jag vet vad det handlar om, men han får berätta det själv!" PANIIIIK! Det visade sig iallafall att hon som jag vikarierar för kommer tillbaka tidigare än beräknat. 5 månader tidigare för att vara exakt. Det betyder att jag blir av med min plats på min avdelning fr.o.m. Januari!
.
Jag som tror att allt sker av en anledning vägrar tro att det bara är en slump att min arbetssituation ändrades precis idag, en dag efter jag tänkt att jag kanske borde söka mig till något annat..?
. .
Som tur är så har jag kontrakt fram till Juni, så jag blir inte arbetslös i Januari. Jag kommer få vara kvar på ett eller annat sätt! Men jag undrar ändå inte om Livet försöker säga mig något ändå..? Återstår att se. Jag ska försöka smälta det här nu några dagar och ta ett beslut nästa vecka...
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar