Är du vuxen? Jodå, den frågan har jag fått av en liten pojke i 6-årsåldern när jag gjorde praktik för ett par år sen. Jag gav ett lååångt svar i stil med att jag egentligen nog räknades som vuxen men inte alls känner mig som det. Han tittade frågande på mig och fortsatte med sitt... Faktum är att jag ställer den frågan till mig själv ungefär varenda dag. Oftast svara jag med samma svar som jag gav pojken men andra dagar är svaret Men vad tusan, kom igen! Du är 25! INTE 65... Så som idag. När jag går och handlar mat, köper en dagstidning och sätter mig ute på en parkbänk och läser i finvädret. Tant Sandra it is!
Har haft några bra veckor men nu är tydligen bitterfittan tillbaka och jag känner redan att en höstdepp är på g. Och tittar man ute på stan i skyltfönster och i butiker så är ju hösten redan här, så fröken grumpy kanske inte är helt fel ute ändå. Även om termometern visade närmare 20grader idag. Men så som jag hoppade över att fylla 25 tänker jag nu också hoppa över hösten detta år...
.
Så det så.
Vad är att vara vuxen? Jag tror inte man behöver vara filosofiskt lagd för att ägna denna fråga en tanke. Att hitta ett entydigt svar blir desto svårare. Kommer den dagen någonsin att komma, när man kan stå rakryggad, se någon (gärna sig själv) i ögonen och säga "jag är vuxen!"? Det känns som en ännu svårare fråga...
SvaraRaderaAv en slump laddade jag ner Sommar i P1 med Peter LeMarc. Jag har aldrig lyssnat på hans musik, men jag är glad över att jag lyssnade på vad han hade att säga. Klart värt sina 50 minuter, speciellt om man som du och jag funderar på samma frågor själv.
Martin- just nu känns det som att jag aldrig kommer bli vuxen. Någon slags kvinnlig peter pan. Och tack för tipset! Jag ska absolut kolla upp LeMarcs sommarsnack.
SvaraRadera