Helt jäkla underbart!

Idag var sista dagen på jobbet- såååå skönt! Även om det har varit rätt slappt i sommar så har det ändå slitit på mig mer än vad jag kunnat ana. Att jobba med barn är inte alltid så lätt. Allt snusk så som kiss, bajs och snor mm(!!!) kan jag ändå ta på något vis. Det går och bita ihop. Även om det är svårt när man får en kuse upptryckt framför ansiktet vid lunchbordet. "Titta vad jag hittade i min näsa!" Eller när man tvingas ut på bajs-jakt på skolgården för att en pojke valt att göra 2:an i några buskar men sedan glömt bort var...

...

Andra gånger vet man inte riktigt vart man ska ta vägen. Så som när de små liven pratar om pappor som de hatar, föräldrar som är fullisar eller föräldrar de inte sett på flera år eller kanske inte träffat alls. Då är det jobbigt.

...

Sommarjobbet har även krävt en del självransakan. Och såhär med ett halvår kvar på min utbildning har jag kommit fram till:

- Alla barn är inte Guds bästa barn. Men vem är det? Deal with it!

- Jag har noll tålamod. Och då menar jag N O L L!!! Allt ska ske nu, på direkten! Inget tjaft!

- Jag är en surkärring! En arg och grinig surkärring som pekar och hytter med heeela handen!

- Ording och reda ska det vara. Hyfs och fason är min melodi!

...

Förstår att det känns tryggt att höra att denna människa ska ut i det riktiga arbetslivet om sex månader. Jag vet. Men jag har ju ett halvår på mig att shape it up. Hrm...