Så som sagt så har helgen har varit vit. Så himla skönt att idag, Söndag, faktiskt vara människa och kunna uträtta lite saker. Adoptivpäronen tog med mig till IKEA och bjöd på köttbullslunch sen har jag lyckats träna och tagit en långpromenad. En bra dag helt enkelt! Har varit en bra helg över lag. Så himla kul att ha Linn här, om än bara för en kort stund! Hon är en finfin vän!
Ikväll är ju sista kvällen på mitt depp. Imorrn är det nya tag som gäller! Men den här veckan i ensamhetens tecken har gjort mig gott. Har haft mycket tid att tänka och kommit fram till både det ena och det andra..!
- Det finns vänner och så finns det v ä n n e r! V ä n n e r som ringer och hör hur det är med en nu när jag varit lite deppig. V ä n n e r som ringer mitt i natten bara för att berätta hur fantastisk jag är och att jag endast förtjänar det allra bästa! V ä n n e r som messar och skriver fina saker. Kärlek till er!
- Jag är viktigast i mitt eget liv! Jag måste sätta mig själv i första hand och bara göra sånt som jag själv vill och mår bra av. Jag skiter ärligt i om det verkar konstigt att jag sitter ensam hemma i en vecka eller inte festar en helg. Behöver jag det så gör jag det!
- Personer som dyker upp från längesen och ingenstans och gör mig på bra humör är fasen nåt extra! Personer över lag som gör en glad är bra att ha i sin närhet, men när de kommer så oväntat är det extra roligt! Tacka vettja facebook där det inte alls är några konstigheter att återta kontakten med någon man träffade för 10år sedan! Hejja!
- Självransakan. Kanske vore något för fler än mig!? Ta sig lite tid, sätta sig ner och fundera över sig själv och livet. Vad gör mig glad? Vad gör mig arg, ledsen och opepp? Varför är jag som jag är? Vad kan jag ändra på? Hur kan jag blir en bättre människa? Alltså hur jag kan vara en bättre människa för mig själv. Hur jag kan få mig själv att må bra med mig själv och mitt liv. Och sedan behålla det och dem som får mig att må bra och strunta i resten.
- Jag är en ganska kall och hård männsika. Får man vara det eller borde jag kanske jobba på att bli en varmare person? Jag beundrar varma människor. Sådana kloka, kärleksfulla, lite bullmammiga personer med en varm öppen famn. Jag är inte alls sådan. Jag kan vara! Men oftast inte. Något att ända på? Trivs rätt bra med mitt jag, men ändå..? Självransakan fortsätter...
- Jag uppskattar människor med go i! Med action! Människor med handlingskraft. Speciellt om äventyren inkluderar mig! Sådana som bara kan ta med en på spontana spännande upptåg helt utan konstigheter. Människor som inte är rädd att ta initiativ! Jag själv är ju skitdålig på sånt där så därför är det så skönt när andra har/tar den rollen. För bjuds det upp till äventyr så är jag ju inte den som är den. Mera vardagsaction åt folket!
- Och apropå action så är jag så jäkla less på folks snack. Actions speak louder than words!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar