Vet inte vad som hänt men jag längtar så fruktansvärt mycket hem till Östersund! Jag vill bara att det ska bli påsk så jag får åka den långa vägen hem och träffa mina finfina päron och min underbaraste lillebror! Och inte att förglömma- alla fantastiska vänner som jag ser allt för sällan!
Vill hem till min vackra vinterstad och ta en klassisk paninifika, sola i badhusparken, gå promenader med fjällen i bakgrunden och åka bräda! Ja, bara umgås med mina kära och bara njuta av att vara hemma! GE MIG! NU!
Förra påsken hade jag alldeles nyss kommit hem från New York och kom tillbaka till ett tomt Karlstad och fick sådan sjuk hemlängtan! Turligt och lyckligtvis nog skulle Krizzy precis bila upp så så jag fick följa med dom upp! Jag berättade aldrig för familjen att jag var påväg utan överraskade dom! Satt på helspänn hela resan hem och väl hemma kom tårarna. Spänningen av överraskningsmomentet och det faktum att jag skulle få träffa Sune, som även då var på lite semester i Jämtland, blev lite för mycket för mig helt enkelt.
Även om de nu vet om att jag kommer i år så kan jag lova att det kommer bli en lipfest även denna gång. Saknar Djävulskatten så det är helt sjukt! Förstår om ingen förstår, men han som min lille bebis! Inte nog med att jag saknar honom utan jag har också jättedåligt samvete för att jag lämnat bort honom så länge och är rädd att han tror att jag övergett honom... Stackarn! Fällde en tår eller två (eller 50) igår för att jag längtar efter honom så. Mitt lilla odjur. Som jag för övrigt måste se till får ett mer värdigt liv här i Karlstad. Mer kvalitetstid med mig och eventuellt en kompis, men jag får fundera på det ett tag till...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar