sweet dreams

I sommar firar jag 2år som singel. Eller ja, firar och firar..? Men så är det iallafall. Är nog det längsta jag varit singel faktiskt. Trodde inte att jag skulle tycka att det är så pass okej som jag faktiskt tycker att det är. När jag var tillsammans med MrEx sa jag alltid att om jag inte hade varit tillsammans med honom så hade det funnits någon annan... Så har inte fallet blivit men jag är ganska nöjd över tillvaron ändå!

.

Tror det är i Sex and the City som de säger att det tar halva tiden tiden man var tillsammans att komma över det och gå vidare. Kan vara sant. För hur mycket jag än kommit över MrEx så sitter ändå sviterna kvar från ett jobbigt uppbrott, förvirrande efterföljder och ett ovärdigt slut kvar. Och inte att förglömma- känslan av att inte vara värd någonting alls...

.

Om JAG är dödligt less höra mig själv älta efterföljderna kan jag inte ens föreställa mig hur less mina kära vänner måste vara..! Suck. Men från att ha haft en person nära i sitt liv i 6år till att helt säga upp kontakten har varit svårt.

.

När släktingar har gått bort har jag inte velat tänkt på det som att de faktiskt dött utan att de bara rest långt bort och att det är därför man inte kommer ses mer. Nu är det snarare tvärt om- att han snarare är dör än lever ett liv nån annanstans. Därmed inte sagt att det är så jag vill ha det, men det är så det har blivit.

.

Hur jobbigt och tråkigt uppbrottet än var så är det efterföljderna som varit jobbigast att ta. Men hur som helst är det iallafall ett halvår kvar tills jag ska vara over and done med allt det här och förhoppningsvis känna mig värd igen... Detta ska jag fixa själv- jag, bara jag! För jag trivs trots allt bra med bara mig själv. Nu.