söndag=ångestdag

Usch, vad jag hatar söndagar! Vilodag my ass! Bara en lååång tråkig dag som ger en tid att tänka över sitt liv och tillvaro, vilket givetvis ger ångest! Just idag är det extra mycket ångest. Vet inte riktigt varför men idag är klumpen i magen extra stor. Så himla mycket tankar om en massa grejjer som far omkring i mitt lilla huvud. Nya och gamla saker. Hela min livssituation känns så jäkla jobbig just nu. Alldeles för mycket måsten som måste göras. Saker som måste göras. Beslut som måste fattar. Känslor som måste redas ut. Och de MÅSTE göras.

.

Skolan e ju tänkt att vara slut nu men jag har fortfarande kvar lite grejer på ena kursen men jag orkar bara inte tag i det... Lika lite som jag orkar ta tag i de här satans sommarkurserna jag har dragit på mig. Hur tänkte jag där egentligen. Hur kunde jag tro att jag skulle ha krafter kvar att ens plugga 10 veckor till? Fattar inte! Jag vill ju ha en bra sommar, med en massa sol och bad med finaste kompisarna inte behöva sitta med huvudet nedkört i en jäkla psykologibok! Fy fan säger jag bara! Men det är ju det här med pengar... CSN alltså!? Blää!

.

Sen är det ju det här med hösten då... ett ständigt orosmoln. Vart ska jag ta vägen? Ska jag till Göteborg eller ska jag vara kvar? Saken blir ju inte bättre när ens päron säger åt en att ta tag i saken och att man måste bestämma sig... Har ju sagt att jag gott kan tänka mig att stanna ett år till. Och just nu känns det som det bästa alternativet. Det enklaste om inte annat... Jag orkar bara inte flytta. Hatar att flytta! Har gjort det alldeles för mycket genom åren. Och jag trivs ju i Karlstad! Gillar stan och de som finns här, för iallafall ett år till finns det ju mycket bra folk kvar att hänga med här i stan.

.

Nästa helg är det ju midsommar också! Som om jag inte hade nog med ångest. Hatar ju egentligen midsommar, så som jag också hatar sista april och nyår. Hatar hetsen om att det måste göras nåt alldeles extra ordinärt och alla ska bräcka varandra i festligheter. Usch. I år hade jag dock sett fram emot en riktig midsommarfest här i Karlstad! Men så blev den första festen inställd och en tripp till Halmstad dyker upp och ställer till det för mig. Klart det vore kul men jag hade faktiskt helst varit i stan och gjort nåt roligt här. Men så vill man inte vara en tråkig kompis heller... GAAAHHHH!

.

Och som pricken över i:et har jag fått en liten försmak av vad det ovärda med MrEx faktiskt gjort med mig. Och precis som jag befarat så har det givetvis fuckat upp mig totalt! Även om jag gillar mitt liv och att living the dream så vill jag ju helst se att det inte kommer vara såhär för alltid... Men vid minsta lilla tendens till någonting som skulle kunna vara bra blir jag helt överspänd och extremt osäker. Är det såhär det ska vara nu för all framtid? Att jag inte har minsta tilltro till varken mig själv eller det motsatta könet..? Tackar jag för.

.

Hur som helst ska jag ta tag i allt det här snart, men jag orkar bara inte. Inte just nu...