Take another little piece of my heart...

Jag har den senaste veckan känt mig lite hjärtekrossad. Utan större anledning kan jag tycka så känslan känns omotiverad och därför olustig. Men ändå är den där. Givetvis kan jag inte bara acceptera detta utan måste vrida och vända på livet och mig själv. Analysera och försöka hitta orsaken.

.

Någon sa en gång att jag har ett stort hjärta. Jag kan hålla med. I mitt hjärta ryms massa kärlek. Så pass mycket att jag inte kan bära runt på det utan har fått sprida ut bitar av mitt hjärta på olika platser och till olika personer.

.

Östersund har en stor bit av mitt hjärta. Min familj och mina vänner där hemma har stora bitar och det känns som att jag lämnar fler och fler och större och större bitar varje gång jag är hemma. Att lämna lillebror och Sune nu sist var sällsamt ledsamt. Ledsamt över huvud taget är att endast få träffa sin familj två gånger per år.

.

Jag lämnade en stor bit i Karlstad nu när jag flyttade. Även om Östersund är hemma HEMMA och Göteborg hemma just nu så kommer Karlstad alltid vara lite hemma. Jag har trivts så himla bra där de senaste åren tillsammans med både gamla och nya vänner att jag ibland kan undra liiiiiiiite varför jag lämnade ett liv som jag egentligen trivdes väldigt bra med. Men bara ibland, och bara liiiiiite! Karlstad var aldrig menat att vara för alltid, utan bara temporärt, det visste jag och det var det jag tyckte var jobbigt där och då. Att veta att jag bara skulle vara där några år. Det var ju därför jag flyttade hit till Göteborg nu, för att få något som är tänkt vara för en längre tid.

.

Alla mina vänner har såklart bitar av mitt hjärta också. Ni är bäst.

.

Under mitt 27år långa liv har några personer av det motsatta könet fått delar av mitt hjärta. De är inte många. De ryms väl på en hand. Och ett finger eller två. De som jag frivilligt gett en bit, med olika resultat. Gett är gett så de som har mitt hjärta har det, jag vill inte ha det tillbaka. Även om det har gjort ont att se vad vissa har gjort med det. Sen finns det de som från ingenstans dykt upp och bara tagit en bit utan att jag riktigt förstått det själv. Då gör det extra ont när en stulen bit inte tagits omhand på bästa möjliga sätt.

.

Jag vrider och vänder men inte blev jag något klokare idag inte. Kanske imorgon. Kanske inte.