Love like you've never been hurt brukar det kanske snarare heta. Just nu är jag dock mer inne på ovanstående- älska som om du aldrig kommer att bli sårad (men sårad kommer du att bli! Du behöver bara inte låtsas om det just nu. Det tar vi sen- när det händer! För det kommer att hända.)
På senaste tiden har allt för många i min närhet blivit bedragna och sårade av sina respektive. Människor som varit ihop i flera år, varit förlovade, haft hus ihop, planerat bröllop, planerat barn...
Även om mitt hjärta just nu är helt och slår mycket och starkt skvallrar en del ärr om annat. Jag har också varit där. Jag har legat och stirrat upp i tomma mörka intet, kippat efter luft och trott att jag fullkomligen ska gå sönder av ilska, besvikelse, tomhet och känslan av overklighet. Förundrats över hur ett krossat hjärta, som egentligen bara är bildligt talat, faktiskt gör så fysiskt ont. Så jag vet hur det känns.
När så mycket hjärteont kommer så nära från så många är det lätt att tappa hoppet på kärleken och tilltron till andra människor. Som att bli bedragen och sårad är oundvikligt. När inte ens den där "perfekta" helyllekillen är att lita på, vem ska man då kunna lita på?
Hur mycket jag än hoppas och tror på kärleken blir jag rädd. Jag vill vira in mitt hjärta i bubbelplast och hålla ännu hårdare om det. För uppenbarligen är det så att det bara är en tidsfråga innan det blir krossat igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar