Påväg upp hemåt i fredags funderade jag lite över livet... Resan tar ju ändå närmare 10timmar så det hinns med bra mycket funderingar. Man hinner tänka både den ena och andra tanken och bestämma sig för en sak medan man 2 timmar senare har hunnit ändra sig...
.
Hur som helst slog tanken mig att det kanske inte vore så tokigt att flytta hem igen till hösten. Jag älskar ju Östersund! Och min familj och de vänner jag har kvar där hemma! Så fort jag kommer hem är det som att ett lugn bara kommer över mig och jag kan slappna av. Jag är hemma!
.
Sen hinner jag som sagt ändra mig och tänker att om jag flyttar hem nu är jag ju fast där... FOREVER! Då blir jag ju kvar där tills jag trillar av pinnen och jag känner ändå nånstans att jag har så mycket annat att se och göra innan den dagen är här.
.
Men så hinner jag ändra mig igen och tänker FUCK IT- jag flyttar hem! Men så fortsätter jag vela iallafall..! BLÄÄÄÄ!
.
Men det är ju som finaste Johanna sa att om jag skulle flytta hem så skulle ju det också bli vardag och man skulle komma in i ekorrhjulet och glömma bort varandra så som man ofta gör. Och det är väl så. Trist men sant! Nu när jag kommer hem passar vi ju alltid på att umgås och ha roligt och det är allt som oftast grymt! Men jag saknar dom, de finfina kompisarna där uppe! Varje dag.
Exakt så velade jag innan jag flyttade från Karlstad. Att jag skulle bli "fast där för alltid" om jag inte lämnade stan. På samma gång har man ju så många man tycker om i sin hemstad. MEN det blir verkligen att man umgås när man väl träffas som du skriver, och jag ångrar inte en sekund att jag lämnade kd. Hoppas du kommer på vad som är bäst för dig!
SvaraRadera(Å andra sidan är det ju inget som säger att du inte kan lämna Östersund igen, om du nu skulle ångra en eventuell flytt tillbaka)
fatima- neee det är fasen ett gissel alltså! suck. Skönt o höra att man inte e ensam :)
SvaraRadera