Ingen fara! Jag lever och mår bra. Fullt upp i livet nu bara. Tampas med mycket på jobbet och i livet över huvud taget. Det är ett gissel det här "vardagspusslet" må jag säga... Jag har ju knappt tid med mig själv så ska man ha tid för sina fantastiska vänner mellan jobb, träning och nödvändigt soffhäng? Jag tycker det är svårt nog att få till bra träffar med mina gamla vänner och undrar hur jag ska få plats med nya? Finns många jag önskar skulle vara en del av mitt liv, men när ska jag ha tid att fixa det? Hur har folk tid över huvud taget? Suck. Jaja, nu ska jag sluta låta som en gammal 5-barnsmorsa som ändå har det att "skylla på", jag har bara mig själv och min jäkla bekvämlighet och lathet att skylla på. Skäms på mig.
Appropå jag lever och mår bra. Skickar en tanke till min fina lilla vän som må leva men som mår allt annat än bra. Livet är orättvist. Vissa får ta mig tusan ta all olycka, alla smällar och all skit här i livet medan vissa (jag t.ex) kommit väldigt lindrigt undan. Och glad är väl jag för det men blir väldigt arg när olycka och orättvisa drabbar de som förtjänar de allra minst! HELVETES JÄVLA SKIT!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar