måndag 1 november 2010

Mellan Livet Och Döden

Döden skrämmer mig. Jag är inte rädd att dö själv. Jag är rädd för vad döden gör med de den lämnar efter sig...
.
Idag dog min vackraste gammelmomma. Jag har gråtit. För henne. För att hon nu äntligen får träffa gammelmorfar igen. För kärlek. För livslång kärlek. För min kära mormor och mamma. Och min familj. För att inte få ha sin familj nära när jag och de behöver det som mest...
.
.
.
Y
.
Den ena ledsna känslan föder gärna en till så nu när dagen snart är slut har jag varit ledsen för nästan allt och alla här i livet. Både över förståeliga saker men också överraskande, obefogade och uppbubblande saker... Ingen bra dag med andra ord.
.

1 kommentar:

  1. Beklagar sorgen. Döden är ett jävla skit. Det spelar ingen roll hur gammal personen är som lämnar livet (som vi känner till det). Det gör ont ändå.

    SvaraRadera